fredag 2 mars 2018

Tillbedja och underhåll

 
 
Tillbedja och underhåll
 
Ja, är det något skillnad mellan tillbedja och underhåll? Jag har varit kristen hela mitt liv och under min livstid har gått på många olika gudstjänster och möte. Visst märkte man skillnader mellan de olika gudstjänsterna och möten. Och olikheter var berikande. Ibland kunde man bli lite fundersamt men inget jag fästade mig i eller blev avskräckt av.
 
 
I den gångna veckan var jag på tre olika kyrkor på gudstjänster och möte. Tema och mötesformen var olika. Det första berättade jag om i mitt förra inlägg och det var på en torsdagskväll. Sedan på lördagen var jag på en kvinnokonferens och där var tillbedjan i fokus. Lovsångsteamet bestod av en pappa med sin dotter och en mamma med sin dotter. De var inte gifta med varandra utan var goda vänner sedan länge. Den enes dotter spelade fiol och den andra flicka spelade cello. Båda var i 20 års åldern. När de sjöng märktes inte att de sjöng för oss utan de ledde oss in i lovsånger där vi alla var med på ett eller annat sätt. Det kändes en frihet. Några stod upp och sträckte upp sina händer och några bara stod och vissa  satt tysta och stilla på bänken. Men det var ändå en samstämmighet i rummet. Man tänkte inte alls att någon skulle titta på mig. Talarna under de mötena pekade gång efter annan på Gud och berättade vad Gud gjorde i deras liv och vad Gud kan göra i vårat. Fokusen var på Gud och vad Jesus betyder idag i våra liv. Det handlade inte om teologi, religion. Hela den dagen handlade om relationer. I gudstjänstsalen hade vi en samvaron med den Gud vi alla tror på och det fortsatte även utanför kyrksalen. Vi var inte många men vi kände gemenskap med varandra. Under lovsånger var vi alla med och i det grad att vi brydde oss egentligen inte om mat eller tid. Det var en sån glädje i tillbedjan att vi kunde ha bara fortsatt med att lovsjunga vår underbara Gud. Man lämnade kyrkan med en skön känsla. Jag var inte ensam.
 
Dagen efter var jag på gudstjänst hos en annan kyrkan. Vet inte varför men under gudstjänstens gång kände jag bara att "det här är underhåll". Nu menar jag inte att de som ledde lovsånger var där för att underhålla oss. Vem är jag som kunde bedöma? Det var bara en känsla jag fick. Under lovsång var det någon som stod upp men man såg en osäkerhet hos honom och efter en liten stund satte han sig. Atmosfären var inte frihet, glädje, tillbedjan. Det fanns rädslan inblandad. Längtan var påtaglig. Men allt var så "ordning och reda". Man talade om Gud och om bön men..... fokusen var människor. Det fanns en osäkerhet och man ville gå vidare. Lunchen väntade, nästa mötespunkt väntade...man hade svårt att stanna upp och stanna kvar i tillbedjan? Jag vet inte. Men där lämna jag med en känsla av osäkerhet och jag kände mig ensam.
 
När jag kom hem började jag fundera varför det kändes så påtaglig olika mellan dessa dagar? Det handlar inte om att döma. Vilken som tillbad och vilken som underhålla. För mig handlade det om fokus och inställning både hos de som planera och leda mötena och vi som besökarna. För mig verkade det som vår gemensamma inställning och fokus avgör om en gudstjänst blir en tillbedja till Gud eller om det bli ett underhåll. I den ena samling var vi bara 50 medan i den andra var ca 200. Kvantiten har ingen betydelse när det gäller tillbedjan. Man kan tillbe Gud helt ensam i sitt hem och man kunde vara 10000 i ett ställe och man känner sig ensam. Hjärtats inställning.
 
Man pratar så mycket om kyrkorummet. Det ska byggas större, modernare, ljusare osv. Men vad hjälper det om människorna i byggnaden känns kall och osäker? Är det byggnaden och inredningen i en kyrka som ska vara inbjudande eller är det varme, äkthet hos människorna i byggnader som bjuda in? Jag vill inte komma till en gudstjänst och bli underhållen. Jag tror många som kommer till en gudstjänst vill ha mötet. Mötet med en Gud som ser mig som jag är och vill förvandla mitt liv till mer än vad det är. Jag tror inte gudstjänstbesökarna, vare sig vi som har en tro eller ännu inte vill bara bli strykern medhårs. I längden blir man uttråkad och bekväm. Som kristen vill jag bli ledd till att växa i tro så jag kan stå emot när det storma runt mig. Att stå stadigt med fötterna på jorden och hoppet förankrad inför Guds tron så jag inte vackla och svänga kappan efter vinden. Stadig förbidade jag Herren....